Bruzzes Breakdown: ”McGregor håller egot och hormonerna i schack”

4. Vertikalt läge

Den största party poopern när alla förväntar sig två gentlemän i en hederlig duell, hade förstås varit en nedtagning. Men till publikens glädje och alla BJJ-fantasters sorg, är både Poirier och McGregor betydligt mer drillade och skolade i att hindra nedtagningar än att utföra dem.

En nypa clinch kanske blandar sig i leken. Mer kramkalas än så är svårt att föreställa sig. Kikar vi på vad som utspelat sig i UFC talar siffrorna klarspråk. Poirier lyckas med ungefär var tredje försök till nedtagning och försöker sig på en submission var femtonde matchminut, generöst räknat. McGregor har totalt en sorglig nedtagning på sitt samvete och har aldrig ens försökt låsa ut någon.

Markläge hade kunnat bli ett strategiskt grepp av Poirier för att mixa upp saker och ting. Men som sagt, högst teoretiskt sett. Risken är större än belöningen med en sådan manöver. Dessutom skrevs kontraktet på förväntan att bevittna en rakryggad, hederlig duell i solnedgången mellan två välbeväpnade prickskyttar. Fritt från annat krafs.

Titlar hit och bälten dit. Den här matchen är en ren uppgörelse i stolthet, skrytfaktor och heder, med medeltida ideal fjärran från modern MMA-utveckling. Vertikalt läge uppnås inte förrän någon tappar förmågan att stå på benen, som resultat av trubbigt våld.

Offensiv brottning och grappling:

• Poirier: 3
• McGregor: 2

Klicka på ”Nästa” för att läsa Bruzzes slutsats!