KRÖNIKA. För knappt fyra år sedan dömdes han för att ha trängt sig in i en kvinnas hem och våldtagit henne brutalt. Nu ska samma person göra galadebut som MMA-fighter på Wolf Fight Promotion 14 i Halmstad.
Det är klurigt. Å ena sidan ska man någonstans kunna sona sitt brott och gå vidare i ett rättssamhälle.
Å andra sidan är det svårt att bara släppa något så fasansfullt som en grov våldtäkt.
”Skulle du som fighter vara okej med att dela matchkort med en dömd våldtäktsman?”
Fightern, som jag av olika skäl väljer att hålla anonym i denna krönika, var 17 år vid brottstillfället hösten 2021. Han följde då efter en kvinna i trapphuset sent på natten, tryckte sig in i hennes bostad, slog henne blodig samt höll fast och våldtog kvinnan i hennes eget hem.
Påföljden: ett år och två månaders sluten ungdomsvård, samt knappt en kvarts miljon i skadestånd.
Är man rehabiliterad efter det?
Några år äldre, redo att vända blad och satsa på MMA som om inget har hänt.
Det har den senaste tiden förekommit diskussioner kring sexbrottslingars plats inom idrotten och den mörka sidan av svensk kampsport som tystas ner. Redaktionen har tagit emot mängder av vittnesmål på oegentligheter där utövare på olika sätt blivit utsatta, trots att klubblokalerna ska vara en säker plats.
Denna problematik har dock främst lyfts runt ledares lämplighet och utnyttjande av maktpositioner. Men hur ställer vi oss som community till en utövare och aspirerande tävlingsfighter med en sådan här bakgrund? Det känns konstigt att bara se åt ett annat håll. Ska man skilja prestation från person, betrakta den unga åldern som någon slags förmildrande omständighet och blunda för det som skett utanför sportsligt sammanhang?
”Hur ska jag som MMA-journalist ställa mig till en bra prestation från en person som jag vet dömts för bland det mest otäcka och kränkande man kan utsätta en annan medmänniska för?”
Det talas ofta om hur man genom kampsportsträning antingen kan undvika kriminalitet eller få hjälp att byta spår. Hur det ger ett nytt slags syfte i livet där man lär sig allt från respekt till självbehärskning och kanske finner en annan slags samhörighet med sina klubbkamrater.
Som kampsportare är vi ju stolta över den positiva samhällseffekten. Att kunna ha den funktionen och fungera som en del i ledet till att människor hitta rätt bana.
Samtidigt ställer jag mig tveksam till om verkligen vem som helst – till och med en dömd våldtäktsmän – ska vara välkommen in i värmen på samma premisser.
Jag tänker dels på andra utövares säkerhet på klubbnivå, med en sådan här person bland medlemmarna. Men också i tävlingssammanhang och då kanske framförallt när det rör sig om en gala, med den medieuppmärksamhet som följer av att vara en del av ett professionellt event som vill sälja biljetter.
Hur ska jag som MMA-journalist ställa mig till en bra prestation från en person som jag vet dömts för bland det mest otäcka och kränkande man kan utsätta en annan medmänniska för? Om jag helt sonika plockar ut det idrottsliga i ett vakuum – då blir jag ju ändå indirekt delaktig i att främja en dömd våldtäktsmans nya image på samma gång.
Fightern i fråga är fortfarande amatör. Han har tidigare tävlat i ligan och är nu en av alla som står med på Wolf Fight Promotions matchkort inför lördagens WFP 14 i Halmstad.
Nu är han alltså på väg att ta ett steg in i rampljuset.
Personligen tycker jag mannen i fråga bör brösta det som hänt genom att själv tala ut om saken. Åtminstone erbjuda något slags perspektiv på händelsen om han nu ska försöka gå vidare i livet och bygga upp en fanskara inom en så kommersiell och medial sport som MMA. Svenska lagar och regler gör det inte riktigt försvarbart för mig att hänga ut personen i detta skede, men jag vill ändå passa på att lyfta frågan och höra vad resten av MMA-Sverige tycker.
Bör sexbrottslingar av denna karaktär ens få tävla på svenska MMA-galor?
Skulle du som fighter vara okej med att dela matchkort med en dömd våldtäktsman?
Och hur går tankarna kring att ha en sådan här sexbrottsling rullandes i samma träningslokal?
Jag kan inte vara ensam om att ha blandade känslor om detta.
Det här är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.


Ashah Tafari är en av grundarna bakom Frontkick.online med mångårig erfarenhet av kampsportsjournalistik. Foto: Genrebild/Privat
Fler inlägg om MMA och kampsport på Frontkick:
Läs mer: KRÖNIKA: Vi måste prata om snuskgubbarna i svensk kampsport
Läs mer: En varningssignal till kampsportsklubbar i Sverige
Läs mer: Två dömda i tingsrätten efter MMA-mästerskap i Skara – detta har hänt
Läs mer: Efter bisarra MMA-domen – det händer nu: ”Förbannad”
Läs mer: Så ljög MMA-galan om 1.Cuz – Frontkick granskar
Läs mer: UFC 328: Chimaev vs Strickland – ALLT om lördagens hatmatch!