Linnea Eriksson om slaget som förändrade hennes liv

Linnea Eriksson var inte den sportiga typen. Hon tränade aldrig, hade ingen idrottsbakgrund och såg sig själv mer som en soffpotatis än en atlet. Men ett slumpartat möte med thaiboxning förändrade hela hennes liv. Nu lever hon för sporten, tävlar internationellt och har byggt upp ett liv hon knappt trodde var möjligt.

När man scrollar igenom Linnea Erikssons Instagram-flöde är det svårt att tänka sig att hon varit något annat än en fighter. I stort sett varenda bild visar henne på ett thaiboxningsgym eller mellan träningspass.

Det fanns dock en tid när Linnea inte hade någon relation till träning över huvud taget. Hon var, enligt sig själv, en person som undvek fysisk ansträngning och snabbt gav upp när det blev jobbigt.

– Jag hade faktiskt ingen bakgrund i sport alls, berättar Linnea Eriksson för Frontkick. Jag var en riktig soffpotatis när jag var yngre. Jag tränade inte i gym eller gick ut och sprang. Jag var i jättedålig form!

Det var något av en slump att hon ens testade thaiboxning. Hennes dåvarande chef på Stenaline, som själv tränade, bjöd in henne att slå på mittsar. Han gillade att introducera folk till thaiboxning och ett slag var allt som krävdes. Linnea föll pladask.

Vad som bara var en inbjudan till att slå på mittsar kom att bli startskottet för ett nytt kapitel i hennes liv.

– Första slaget jag slog kändes som det roligaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag blev helt förälskad med en gång, och då gick jag verkligen all in.

Vad var det som klickade inom Linnea den dagen? Hon beskriver det själv som en kombination av fysisk kraft och mental utveckling.

Hon insåg att träning inte bara handlade om att bli starkare eller snabbare, utan om att skapa en djupare förståelse för sig själv och sin egen kropp.

Hennes chef, som redan sett många nybörjare slå sina första slag, uppmuntrade henne efter att han sett att hon hade en naturlig fallenhet för sporten.

– Att känna att min kropp var kapabel att skapa kraft var en otrolig känsla. Jag tror att om man inte utövar någon sport eller träning så får man aldrig den kontakten med sin kropp. Jag hörde ljudet, kände slaget, och insåg att om jag anstränger mig så kommer jag kunna bli bättre på det här.

– Jag fick mycket positiv uppmuntran i början av min chef. Jag hörde att jag lärde mig snabbt och det kändes som något jag kunde bli bra på. Så jag började jaga den känslan.

Från att ha sett träning som något ouppnåeligt, blev det plötsligt något hon inte kunde vara utan. Ju mer hon lärde sig, desto mer ville hon förstå och behärska sporten.

Artikeln fortsätter –
Tryck NÄSTA för att läsa vidare om Linnea Eriksson!

MISSA INTE

• Oliver Axelsson imponerar i ONE Championship-debuten!
• Andreas Gustafsson tillbaka efter skadan – redo att ta UFC med storm!
• Svenska MMA-våren: Här är de största internationella svensk-matcherna

Det var dock mer än bara teknik och kraft som lockade Linnea Eriksson. För en person som aldrig känt sig hemma i lagsporter, blev kampsporten en perfekt kombination av individuell prestation och samarbete.

I kampsporten fanns en balans som passade henne perfekt – ett utrymme att utvecklas på egen hand, men samtidigt vara en del av en större gemenskap.

– Jag är väldigt introvert, en ensamvarg. Lagsporter var för mycket grupp. Det jag gillar med kampsport är man samarbetar, men att man också jobbar väldigt mycket med sig själv. Man reflekterar och jobbar på saker som är unikt för en själv.

Linnea arbetar nu dagligen mot sin dröm, något som står som en stor kontrast mot hennes tidigare liv.

– När jag var yngre var jag ganska fysiskt svag och blev lite känd som den som var dålig på sport. Jag var ganska mentalt svag. När det blev fysiskt jobbigt så gav jag upp med en gång. Jag försökte inte pusha förbi den jobbiga känslan.

Men i takt med att hon blev bättre förändrades något. Hon började pusha sig själv, ta sig igenom det jobbiga, och snart var den där gamla identiteten ett minne blott.

Det första slaget kom att tända en eld som förändrade hennes inställning.

– Jag är verkligen en allt-eller-inget-person. Jag märkte att jag gillar att tävla och är väldigt tävlingsinriktad, bara att jag inte fick utlopp för det innan. Jag kände direkt att jag ville försöka bli världsmästare.

– Men jag förstod snabbt att jag hade många begränsningar och jag visste ju att det skulle vara väldigt svårt. Det kändes väldigt långt bort hela tiden, nästan omöjligt.

Det var en stor dröm för någon som precis hade börjat. Men det fanns det inget mellanting.

Det som en gång verkat ouppnåeligt kom gradvis närmare. Små steg framåt blev stora kliv, och plötsligt var det inte längre en avlägsen dröm – det var en plan.

När vi pratar med Linnea håller hon på att återhämta sig från sin senaste match, där hon besegrade en gammal rival på Rajadamern Stadium in Bangkok.

På bilden efter matchen ser hon in i kameran medan blodet från ett sår i pannan rinner ned mot ett leende.

Segern var ett kvitto på hur långt hon kommit. Från den första trevande träningen i Sverige till att nu vinna matcher på arenor i Thailand.

Det som en gång var ett infall har nu blivit en livsstil. Linnea har gått från att se sig själv som svag och otränad till att vara en atlet med ambitioner.

Thaiboxningen gav henne inte bara en sport – den gav henne en identitet, en styrka hon inte visste att hon hade. Nu bor hon i Thailand och fortsätter jaga känslan och drömmen. Och det hela började med ett enda slag.

Håll utkik för nästa artikel om Linnea Eriksson i nästa vecka. 

Följ Frontkick.Online på sociala medier för senaste nytt inom svensk MMA, UFC, boxning, thaiboxning och kampsport!
Följ oss på Instagram
Följ oss på Facebook