Svenska boxaren Markus Lövberg gick från hemlös till proffsboxningen. Den 14 mars går han sin andra match i Danmark.
– Jag har alltid haft proffsboxning som mål, säger Lövberg.
Markus Lövberg från Malmö är en av Sveriges många nya lovande boxningsproffs. Precis som flera andra av våra nya proffsboxare valde han att gå sin egen väg till proffsringen.
Med en bakgrund i amatörboxning, där han bland annat tog två SM-brons och ett SM-silver, beskriver Markus sina år i amatörringen mest som ett sätt att till slut nå drömmen som proffsboxare.
– I mitt sinne har jag alltid haft proffsboxning som mål, säger Markus Lövberg till Frontkick. Att boxas som amatör betydde egentligen ingenting. Det var något jag gjorde i förebyggande syfte för en proffskarriär då man inte riskerade något med sitt record.
”Alla har en haka, så …”
När skåningen väl bestämde sig för att det var dags att gå proffs hände allt ganska fort. Efter att ha teamat upp med Gypsea Boxing Management stod han fyra månader i ringen för sin första match på Primetime Boxing – och 90 sekunder efter första gonggongen hade han ett proffsrecord på 1-0.
Den 14 mars ska Markus boxa sin andra proffsmatch, även denna gång i danska organisationen Primetime Boxing. Motståndaren har gått 40 proffsmatcher på fyra år, men det är inget som skrämmer 27-åringen från Malmö.
– Jag är skolad i ett annat system, som jag misstänker att de är boxarna inte är, berättar Lövberg och syftar på sin amatörkarriär. I min första proffsfight mötte jag en motståndare som gått 50 proffsmatcher, men när jag sänkte honom med ett bra slag tänkte jag liksom; ”alla har en haka, så …”.
Det var dock långt ifrån en självklarhet att Markus Lövberg faktiskt blev proffsboxare.
Som ung vuxen blev han hemlös efter att ha förlorat vårdjobbet. Som timarbetare inom vården ska man erbjudas fast anställning efter två år, men för att slippa anställa folk är arbetsgivarens lösning ofta att helt enkelt sluta ge sina timanställda fler timmar efter ett och ett halvt år.
Precis som många för andra vårdarbetare hände detta Markus.
– Jag var hemlös under typ ett år och bodde mitt ute i ingenstans i en husvagn. Det var misär och en massa motgångar. Jag blev jävligt deprimerad under den perioden, säger Lövberg och fortsätter:
– Den lägsta punkten var när jag fyllde 20 år. Mitt i skogen i en husvagn. Jag hade inget varmvatten och tog utedusch i iskallt vatten. Skinnet gjorde så jävla ont och jag tänkte: ”20 bast, är det så här det ska vara?”.
Den lägsta punkten blev dock även vändpunkten. Dagen efter sin 20-årsdag tog han en löptur, sökte fyra jobb, och stack sedan till boxningsgymmet.
– En vecka senare fick jag ett jobb och sedan så tog det sju-åtta månader och så fick jag en lägenhet. Första kvällen i nya lägenheten låg jag och tittade på väggar och tak och kände att det var mitt. Bara en sådan sak som att gå och duscha i varmvatten och gå på toa utan att ha ytterskor.