Nahla Andersson lämnar sitt första junior-VM med ett brons efter en dramatisk turnering i Jesolo. Trots en skada fullföljde 13-åringen mästerskapet och blev en av två svenska medaljörer.
Nahla Andersson reste till Italien som Sveriges yngsta VM-fighter genom tiderna, och när junior-VM var över stod hon med en bronsmedalj i light contact.
Tillsammans med guldmedaljören Lovisa Waltersson Kruuse stod Nahla Andersson för Sveriges enda medaljer under mästerskapet.
Vägen till prispallen innehöll både tuffa matcher och ett smärtsamt bakslag.
I kvartsfinalen i light contact ställdes svenskan mot en 14-årig rumänska med flera medaljer från EM 2025.
Nahla Andersson vann den hårda matchen och säkrade därmed en plats i semifinalen. Där väntade mer meriterat motstånd, men borta från tävlingsmattan var allt som vanligt.
– Nahla har vilat och är som vanligt glad, sprallig och ofokuserad. Hon tänker mest på glass och pizza. Det här är ett gott tecken, för hon fungerar så. Fokus kommer strax innan match, berättade pappa Jimmy Andersson under turneringen.
Resultatet blev till slut ett VM-brons i light contact.
För Nahla Andersson blev medaljen ett kvitto på den utveckling som tagit henne från sitt första kampsportspass till världsscenen på mindre än tre år.
– Jag kom till Jesolo med en dröm. Att få stå på mattan på mitt första WAKO-VM, representera Sverige och få tävla mot några av världens bästa. Jag visste att det skulle bli tufft. Men jag visste också att jag hade kämpat för att få vara där.
– Och så kom medaljen. VM-brons i light contact. Jag är så otroligt stolt. Men den här resan har varit mycket mer än en medalj, skriver hon efter mästerskapet.
I pointfighting tog VM-resan en dramatisk vändning.
Matchen mot sin brittiska motståndare svängde fram och tillbaka innan Nahla Andersson träffades av en hård spark. Sparken träffade rejält och matchen behövde brytas.
Skadan satte sina spår under resten av mästerskapet, men Nahla Andersson återvände trots det till tävlingen och genomförde sina återstående matcher.
13-åringen beskriver dagarna i Jesolo som en känslomässig berg-och-dalbana.
– Jag har gråtit. Jag har varit frustrerad. Jag har skrattat. Jag har varit nervös. Jag har varit lycklig. Jag har känt så många känslor under den här resan. Men framför allt har jag lärt mig något om mig själv: Jag är starkare än jag trodde.
Medaljen får dessutom extra betydelse med tanke på hennes ålder. När nästa WAKO-VM avgörs om två år kommer hon fortfarande att tävla i samma ålderskategori.
– Jag har två år till att träna. Två år till att utvecklas. Två år till att lära mig. Två år till att drömma.
Från Jesolo tar Nahla Andersson med sig en historisk medalj och erfarenheter från den största internationella ungdomsscenen.
– Jag föll. Jag grät. Jag reste mig. Och jag fortsatte. Det här är min resa. Och den har bara börjat.