Jake Paul – en titt i spegeln för alla fans

Gamla nyheter

Tack vare namnet Paul, oroas och grubblas det hos fans över chocken att oseriös fajting tagit upp konkurrensen med idrottsligt korrekt kamp. Men nyhetsvärdet är klent. Det pågår endast en liten högkonjunktur för ett fenomen som är äldre än de flesta som läser den här texten.

2010 började avdankade boxaren James Toney skrävla om hur han kunde knocka vem som helst i UFC. Käften var stor nog att skapa debatt om det var möjligt. Dana White snappade upp den växande nyfikenheten och gav Tony en fajt. Framför allt fick boxaren en fet check med pengar som han desperat behövde, plus hela tre minuter av UFC-karriär innan han låg på rygg och gav upp.

1994 skakades hela världen av en skandal inom konståkning. Amerikanskan Tonya Harding avslöjades med att ha deltagit i en ondsint plan, där hon skickade busar med batonger för att slå sönder knäskålarna på sin största rival Nancy Kerrigan. Så vad har detta med fajting att göra? Tja, eftersom Harding var körd som konståkerska och hatad på nationell nivå efter avslöjandet, var det svårt att hitta jobb. Gissa vad hon gjorde?

Jajamen, 2002 debuterade Harding som boxare. Halva USA önskade henne redan ett kok stryk och betalade gärna för att se det hända.

Ännu äldre story? Mellan 1976 och 1995 utmanade japanska pro wrestlern och MMA-pionjären Antonio Inoki allt från brottare, strongmen och kändisar, till historiens kändaste boxare – Muhammad Ali. ”Matcherna” var en obegriplig soppa av diffusa regler, skådespeleri, uppgjorda sekvenser, och en nypa riktig fajting. Det går inte ens att sätt namn på vad Inoki sysslade med de där åren, men en sak vet vi. Det sålde ut arenor.

Jake Pauls affärsidé har kort sagt inte revolutionerat någonting. Det är bara ett litet uppsving för en aspekt av kampsport som skapades i samma stund som fajting blev publiksport.

Deal with it.