“Bruzze”: UFC 264 blev ett magiskt magplask

Trollerier, superkrafter och enkla lösningar hade en tung kväll i Las Vegas. Kvällen saknade inte sevärda fyrverkerier, men de hade inte mycket relation till affischnamnens uppblåsta förväntningar. Om något var UFC 264 en påminnelse om att MMA är ett skådespel av synade bluffar och alla nyanser av exponering.

Foto: Gary A. Vasquez-USA TODAY Sports / Pressbild

Smaka på den här raden av smeknamn: The Wizard, Wonderboy, Mystic Mac och Natural Born Killer. Det låter som rollistan i en Netflixserie från Marvel Studios. Men i det här fallet pratar vi om ett gäng MMA-fajters som erövrade välförtjänta smeknamn med superkrafter när det begav sig, men vars medelålder idag är strax under 36 år. De har också som gemensam faktor att de torskade i helgen.

Det blev inte mycket till crescendo i sommarvärmen över T-Mobile Arena i Las Vegas. Flashig MMA har ett bäst före-datum och precis som för legendarer som Jacare Souza, Lyota Machida och Renan Barao, kommer dagen när maskineriet inte längre håller för de storstilade manövrar som plöjde sig fram till kändisskap och gapande munnar.

“Poetiskt nog avslutades McGregors svit av bildliga felsteg före och under matchen, av ett bokstavligt kliv i fel vinkel som knäckte fotleden och avgjorde med besked”

Efter UFC 264 får ytterligare ett gäng åka hem med hängande huvuden och begrunda det tuffa beslutet om det är värt att tröska på i en värld utan medvind.

Den enda som fick behålla sina superkrafter under lördagskvällen var McGregor 2.0, eller Sean O’Malley som han heter på körkortet, men den grabben har också fördelen av att endast vara 26 år gammal.

Men tro nu inte att kvällen inte var något nerköp från läktarplats för att röda mattan låg utrullad i skev riktning. Mindre glänsande men ack så effektiva kämpar såg till att hålla underhållningsvärdet uppe. Men först måste vi förstås beakta mannen, myten, sedelpressen som hela showen byggde på.

Saved by the break

Den version av Conor McGregor som klev in i buren på UFC 264 saknade inte bara strategi och genomtänkt gameplan. Självkontroll och trygghet verkade ha lämnat mannen som på egen hand dragit dit majoriteten av publiken. I någon minut eller två syntes spår av effektiv irländare med målet i blicken. Sedan sprack ballongen och en neurotisk sida rann ut. En obalanserad väderkvarn vevade förvirrat mot Dustin Poiriers mekaniskt felfria offensiv tills det brast.

I ankeln alltså. Poetiskt nog avslutade McGregors svit av bildliga felsteg före och under matchen, av ett bokstavligt kliv i fel vinkel som knäckte fotleden och avgjorde med besked.

Bilder från UFC 264-sändningen på Viaplay.

Inom förebyggande självförsvar finns ett uttryck som kallas ”face saving exit”. Det syftar på metoden att erbjuda en uppjagad bråkstake chansen att backa ur en fajt utan att förlora ego och heder. McGregors fotled fick ungefär samma generösa erbjudande, trots illusionen av tragedi.

Mentalt och fysiskt bruten i fullt skenande nedförsbacke, slapp världens största fajtingstjärna att förlora ”på riktigt”. Det var ju bara otur, en olycka som oförtjänt gav Poirier en billig seger. Snudd på no contest när man betänker hur orättvist det var. I alla fall enligt McGregors version.

Face saving exit som sagt. Både på matchen och kanske lika gärna McGregors karriär. En nödlösning på ett växande problem när magin har lämnat kroppen. Ett tacksamt läge att helhjärtat sadla om till whiskey, affärsmöten i skräddarsydda kostymer och Instagram.

Cred till Poirier dock. Inte bara för sin sevärda stabilitet och metodiska aggression i buren, utan även för den välplacerade örfilen laddad med ord om karma och folkvett som McGregor fick serverad som en paj i nyllet på väg ut ur arenan.

Foto: Gary A. Vasquez-USA TODAY Sports

Välplanterade ridåer

Kvällen saknade som sagt inte underhållning, men den kom främst från de mindre glamourösa namnen som skyfflats in som utfyllnad. Tai Tuivasa, den älskvärde dåren, knockade UFC:s skandalinvestering Greg Hardy (vilket alltid gläder många), drack bärs ur en sko och ylade krigarvrål från tårna. Fina grejer.

Efter vad som såg ut att vara en jämn historia på väg mot domarsiffror, landade en tjusig krok signerad Irene Aldana som med lite uppföljning släckte Yana Kunitskaya. Knockar är inte vardag i tjejernas matcher och den sympatiska mexikanskan fick en välförtjänt skur av jubel.

“Hur som helst fick förloraren i den här historien med sig 75 000 dollar i bonuspengar. Om inte skallebanken fick honom att glömma Deans agerande hjälpte nog dollarhögen.”

Och vad orkar vi säga om Ryan Hall som inte redan blev sagt om Royce Gracie för runt tjugo år sedan…? Att envist leka fancy chuchutsu i en MMA-bur roar säkert en fantast eller två. Men rätt många var trötta på beteendet och suktade efter uppläxning. Den kom. Anonyme spanjoren Ilia Topuria bevittnade nästan en hel rond av Halls clownerier innan han såg läget att följa med ner på backen och hamra loss på Halls käkben tills amerikanens första utslagning var ett faktum. Nöjda reaktioner syntes även utanför Spanien. ADCC är kanske sämre betalt men allvarligt talat Hall, kan vi äntligen enas om att du har hamnat fel?

Dagens debatt

Herb Dean, rätt eller fel? Jag talar förstås om matchen mellan Sean O’Malley och inhyrde slagpåsen Kris Moutinho. Matchen var inte särskilt diskret arrangerad för att höja marknadsvärdet på UFC:s krullhårige framtidshopp. Men även om den totalt okände Moutinho blev måltavla för ett nytt rekord i emottagna käftsmällar, stod den unge mannen pall för omgången. Tills domare Dean med 27 sekunder kvar tyckte det var dags att bryta på TKO.

Foto: Gary A. Vasquez-USA TODAY Sports

Hur tänkte vi där? Moutinho var visserligen sönderslagen, men det var han tekniskt sett från rond ett, och det tog glansen ur den unge mannens mod och stryktålighet att inte tillåta fajten att gå tiden ut. Dessutom stod Moutinho inte sladdrigt lutad mot buren utan mitt ute på canvasen, fullt upptagen med att förgäves veva tillbaka, med samma entusiasm som han haft från start. Förtjänar man inte en målgång då, eller såg Dean bortom krigarens själ och tänkte klarsynt att bevarade hjärnceller är viktigare?

Hur som helst fick förloraren i den här historien med sig 75 000 dollar i bonuspengar. Om inte skallebanken fick honom att glömma Deans agerande hjälpte nog dollarhögen.

Värst av dem alla

Det var inte många som såg det, men inget på kvällen var mer sevärt brutalt än den twistade power-giljotin som avslutade Jerome Riveras kväll. Vackert, tekniskt och brutalt, herr Zhalgas Zhumagulov. Fira triumfen med att skaffa dig ett uttalbart fajternamn för bövelen. Och UFC, seriöst, var den inte den korkskruven värd en bonus? Snåla jäklar.

Läs mer: UFC 264: Poirier vs. McGregor 3 – Fullständiga resultat och Presskonferens

Läs också: Bruzze: “Vem kan motstå de två största förlorarna i UFC?”

Det här är den tredje och sista delen av Andreas Bruzelius UFC 264-texter. “Bruzze” har en lång bakgrund som krönikör på några av Sveriges största MMA-sajter och kommer fortsätta synas med sporadiska kolumner på Frontkick.

Följ Frontkick.online på Facebook för att inte missa senaste nytt!