UFC
Bruzzes Breakdown: ”McGregor håller egot och hormonerna i schack”
Hur spöar man bäst upp Dustin Poirier eller Conor McGregor? I förra analysen inför UFC 264 gick snacket kring mentalitet och motivation, vilket aldrig tappar betydelse. I den här delen dyker vi ner i vilka betygssättningar som avgör kalkylen i mötet mellan två killar som avslutat 40 stackare.
20 grabbar var, med elegant jämlikhet. McGregor (22-5) och Poirier (27-6) har avslutat exakt lika många motståndare. Totalt sett blir alltså det 40 avslut på 49 matcher. Om du gillar att spela pengar på MMA är det statistiskt säkraste tipset rätt uppenbart: satsa huset på att den här matchen inte går tiden ut. (Men jag skulle inte rekommendera det, vilket vi kommer till).
När två killar inte uppfostrades i liggande tillstånd på mattor, försvinner positionskontroll och poängfiskande ut genom fönstret. Det är därför matchen säljer, det är därför den måste ses. Det kommer att ryka av läder i buren. Frågan är bara i vilken form det sker.
För att spekulera om hur det här tredje mötet utvecklar sig, behöver vi titta på vilka faktorer som har störst avgörande betydelse. I förra delen kollade vi på motivation och förberedelser. På en femgradig skala läser resultatet:
Motivation och förberedelser
Poirier: 4,5
McGregor: Fan vet
Läs mer: Bruzze: Vem kan motstå de två största förlorarna i UFC?
Nu går vi vidare till stryktålighet, klicka på ”Nästa” för att fortsätta läsa om hur McGregor och Poirier står sig mot varandra!
1. Den röda kransen
McGregor har ett stiligt skägg som framhäver hur himla irländsk han är. Men förutom att vara en markör för oemotståndlig bad boy-charm, markerar det även måltavlan för den svaghet som McGregor mest ogillar att prata om: han pallar inte stryk.
Egentligen är hakan under den röda lurvet förmodligen inte problemet. Bräckligheten tycks ligga på ett mer cerebralt plan. När Nate Diaz vände på matchbilden med några välplacerade snytingar i första mötet mot McGregor, var blicken fortfarande vaken och närvarande hos ”Notorious”. Hjärnan var inte satt ur spel, benen bar och kroppen höll. Det var något annat som brast i själen, till den milda grad att mannen som skyr brottning dök på en desperat nedtagning.
Det såg likadant ut när det small i skägget i returmötet mot Poirier (eller mot Floyd Mayweather om det nu känns relevant). Ögonen var inte frånvarande. De var fullt med i matchen, och fullt medvetna om att saker var på väg åt helvete, med en lyster av skräckslagen förvirring. McGregor har fått storstryk ett flertal gånger, men aldrig blivit riktigt knockad. Den vita flaggan har lyfts innan ljuset har släckts.
Om McGregor ska få sin revansch på lördag behöver han få matchbilden under kontroll. Irländaren är byggd för att erövra och härska, inte knega och kämpa i motvind.
I majoriteten av McGregors triumfer har segern bärgats tidigt, med knockar eller nedslagningar i de inledande minuterna. Endast i returmötet mot Diaz och matchen mot Max Holloway, visade McGregor prov på strategisk tänk bakom det skrävlande egot, och valde sparsam offensiv och trygghet på väg mot de enda två poängsegrar han har i karriären.
Dessvärre kommer det alternativet, att chilla med energin och lira stadigt med offensiv överlägsenhet, inte ha likartad framgång mot Poirier. Vilket summerar betydelsen av stryktålighet och för oss till nästa punkt.
Stryktålighet:
- Poirier: 4,5
- McGregor: 3
Klicka på ”Nästa” för att fortsätta läsa om Poirier och McGregors kreativitet och oförutsägbarhet!
2. Knegarlivets paradox
Dustin Poirier är som vi redan har konstaterat, på gränsen till olidligt präktig. I och utanför buren följer han det protestantiska idealet av att studsa upp i gryningen, göra sin plikt, jobba hårt, hålla käften, bita ihop och gå till sängs samvetet som bästa huvudkudde. Lika snygg på utsidan som på insidan. Lika redo som en scout och lika förutsägbar som Bruce Buffer.
Vilket leder till symbiosen mellan Poiriers styrkor och svagheter. Det finns ingen ondskefull listighet bakom de vänliga ögonen, ingen strävan efter att avvika från normalitet. Poirier fajtas tappert och korrekt enligt instruktionsbok och plan. Om det innebär att få en jäkla massa stryk på väg mot målet, må det vara så. Med ackordlön i själen och ärrvävnad i ansiktet efter alla gånger som folkets hjälte stått kvar på sin post och käkat läder tills rondklockan ljöd, är ”The Diamond” en förprogrammerad actionhjälte som hellre faller än backar.
Matchen mot Max Holloway illustrerade allt som behöver sägas och blir ännu tydligare när den sätts i relation till hur McGregor hanterade samma motståndare. Mot Hawaiis älskade brawler planterade Poirier fötterna, käkade knogar och slog tillbaka med tyngre nävar. Inget finlir, inga tricks, bara välutbildad boxning och fördelen av att fajtas med övertag i vikt och power.
Sammanfattningsvis har Poirier en verktygslåda utan hemligheter, fylld till bredden med välbekanta verktyg av prima kvalitet, driven av disciplin och en fysik som tål redigt med stryk vare sig det dundrar mot kraniet eller kroppen. Exakt vad McGregor saknar med andra ord.
Men diamanten från Louisiana får betala priset för att bära blåställ i stället för mantel. Han kommer aldrig bli någon flashigt chockerande superhjälte. Den totala bristen på tempoväxlingar, variation, överraskningsmoment och nytänkande serverar den nyans av motstånd som McGregor glänser mot. Förutsatt att irländaren får matchbilden under kontroll vill säga.
Kreativitet och oförutsägbarhet:
- Poirier: 3,5
- McGregor: 4,5
Klicka på ”Nästa” för att läsa om stjärnornas X-faktor!
3. En Bic Mac med extra allt
I första matchen mellan rivalerna, blixtrade irländska nävar som en hagelskur i kastvindar under knappt två minuter tills en borttrollat chanslös Poirier låg klubbad på canvasen.
Sex år senare var det en närvarande, välgarderad Poirier som väntade ut blitzen, stod pall för träffarna som slank igenom, och enligt plan malde ner McGregor när tempot sjunkit och risken för överraskningsanfall var förbi. I mångt och mycket var returmötet en ren repris på när McGregor föll mot Nate Diaz. En överdriven tro på sin förmåga till snabba avslut tömde de irländska reserverna, vilket serverade öppet mål för den ekonomiskt boxande evighetsmaskinen från Stockton. Poirier läste på och gjorde om samma sak.
Men X-faktorn som alltid måste beaktas när McGregor släpper lös, är den ovanliga förmågan att gå bortom instruktionsboken och ta stridskonst dit ingen kämpe tidigare nått. Endast ett fåtal andra fajters har kunnat bryta igenom samma barriär.
Vi pratar inte om förmågan att vara duktig på en konventionell färdighet i MMA-pusslet. Vi pratar om att göra det orimliga, det nytänkande som ingen kunnat förbereda sig på. När McGregor snärtade in sin axel i Donald Cerrones näsben tills det brast i en blodskur, var det ett sådant ögonblick. Den metodiska förintelsen av Chad Mendes skottsäkra kondis var ett annat. Och givetvis ett styck övermänskligt välriktad krok på Jose Aldos käkben efter 13 sekunder, vilket lade grunden till McGregors legendstatus.
”Alla har en plan tills de får en smäll i ansiktet”, som Mike Tysons berömda citat lyder, och enligt den principen har McGregor bärgat sina största segrar. Det hjälper föga att vet exakt hur en fajt borde
gå till, om motståndaren bär på förmågan att utföra det som borde vara omöjligt.
McGregor kan se bortom kampens regelbok och besegra The Matrix. Poirier kan det kort sagt inte.
Vi behöver inte komplicera till det mer än så.
X-faktor:
- Poirier: 3
- McGregor: 5
Klicka på ”Nästa för att läsa om Poirier och McGregors offensiva brottning och grappling!
4. Vertikalt läge
Den största party poopern när alla förväntar sig två gentlemän i en hederlig duell, hade förstås varit en nedtagning. Men till publikens glädje och alla BJJ-fantasters sorg, är både Poirier och McGregor betydligt mer drillade och skolade i att hindra nedtagningar än att utföra dem.
En nypa clinch kanske blandar sig i leken. Mer kramkalas än så är svårt att föreställa sig. Kikar vi på vad som utspelat sig i UFC talar siffrorna klarspråk. Poirier lyckas med ungefär var tredje försök till nedtagning och försöker sig på en submission var femtonde matchminut, generöst räknat. McGregor har totalt en sorglig nedtagning på sitt samvete och har aldrig ens försökt låsa ut någon.
Markläge hade kunnat bli ett strategiskt grepp av Poirier för att mixa upp saker och ting. Men som sagt, högst teoretiskt sett. Risken är större än belöningen med en sådan manöver. Dessutom skrevs kontraktet på förväntan att bevittna en rakryggad, hederlig duell i solnedgången mellan två välbeväpnade prickskyttar. Fritt från annat krafs.
Titlar hit och bälten dit. Den här matchen är en ren uppgörelse i stolthet, skrytfaktor och heder, med medeltida ideal fjärran från modern MMA-utveckling. Vertikalt läge uppnås inte förrän någon tappar förmågan att stå på benen, som resultat av trubbigt våld.
Offensiv brottning och grappling:
- Poirier: 3
- McGregor: 2
Klicka på ”Nästa” för att läsa Bruzzes slutsats!
5. Slutsats
Efter två matcher som utspelade sig stående, med 1-1 i utdelad skallebank och varsin bärgad seger, är det svårt att se hur det tredje mötet kan bli annat än det slutgiltiga svaret på vems nävar som regerar buren. Det lutar snarare åt thaiboxning med tunna handskar än äkta MMA, om man nu vill låta som en gnällig pyjamasbrottare. Eller en omgång oemotståndlig action, som vi andra kallar det.
Tonen kommer sättas direkt, under de första momenten där McGregor är laddad med färdigheter och vapen som går bortom Poiriers föreställningsvärld. I det läget finns ett vägskäl för irländaren som
kommer diktera fortsättningen på sagan.
Scenario 1: Väl medveten om Poiriers begränsade arsenal och inte särskilt kvicktänkta anpassningsförmåga, laddar McGregor med ett anfall från helvetets eldar, fylls av attacker högt och låt vars like aldrig har skådats i Louisiana. En sådan blitz har goda chanser att lyckas, inte bara för att vinna matchen utan även med att förankra den image som samlar dollar och följare åt McGregor.
Scenario 2: En återhållsam, strategisk och kanske en smula skotträdd ”Notorious” känner trygghet i sin förmåga att överlista den mer fyrkantige amerikanen över fem ronder. Gå ut lugnt och öka gradvis med eftertanke. En fullt rimlig taktik i teorin tack vare McGregors övertag i kreativ förmåga. Strategin var motiverad mot den mindre Max Holloway och den tunnelseende Nate Diaz, vilket hade kunnat resultera i ett tredje försök på att göra samma sak.
Scenario 3: McGregor försöker spela spelet smart och sparsamt, med välplacerat prickskjutande varvat med defensiva reträtter. Och så händer exakt samma sak som sist. Louisiana marscherar sina
militärkängor rätt över irländarens bräcklighet med disciplin och gameplan som främsta vapen, manglar ner publikfavoritens cirkusshow och gör en ren favorit i repris.
Bruzzes tips: McGregor håller egot och hormonerna i schack, skänker en tanke åt att hålla vaderna borta från Poiriers skenben, och läser av kartan till Louisianas hakspets. Efter några minuters avståndsbedömning och inläsning av svagheter anfaller McGregor skarpsynt och distinkt innan Poirier hunnit finna rytmen. Det blir en knockout och diamanten läggs på is, men får en fet check till sina välgörenhetsprojekt som plåster på såren.
Det här är den andra delen av Andreas “Bruzze” Bruzelius tre UFC 264-texter på Frontkick, där han tar en närmare titt på den tredje matchen mellan Dustin Poirier och Conor McGregor. “Bruzze” är en MMA-skribent med mångårig erfarenhet från några av de största sajterna i Sverige.
Läs mer: UFC 264: Poirier vs. McGregor 3 – Matchkort, Tider och Stream