Hetast just nu

UFC:s märkliga logik: Vad krävs egentligen för att få behålla sitt kontrakt?

Publicerat

8 augusti 2026

Frontkick UFC Sedrique Dumas MMA Tai Tuivasa

UFC är världens största MMA-organisation och framgångarna fortsätter att staplas på hög, men ibland är det nästan omöjligt att förstå hur organisationen resonerar kring sina fighters.

I UFC är det sällan resultaten ensamma avgör vem som får stanna och vem som får sitt kontrakt upprivet, men när organisationen väljer att behålla namn som Sedriques Dumas undrar man vad som egentligen försiggår bakom stängda dörrar.

Alla som följer MMA vet att resultaten bara är en del av ekvationen.

MMA är lika mycket underhållning som renodlad sport. Popularitet och fighters relationer till gym, managers och organisationer kan ibland väga minst lika tungt som deras förmåga att slåss.

UFC är industrins guldstandard och för många fighters är den stora drömmen att så småningom ta sig dit.

UFC är ingen meritokrati. Det finns många vägar till oktagonen och minst lika många sätt att behålla sin plats när man väl tagit sig dit.

Nyligen stod det klart att UFC valt att skriva ett nytt kontrakt med Sedriques Dumas och att ”The Reaper” redan fått sin nästa match inbokad den 26 september på Meta APEX.

Dumas fick ett UFC-kontrakt efter att ha besegrat sin motståndare i DWCS i augusti 2022. Han förlorade sin debut via submission och efter blandade resultat inledde an därefter en svit på fyra matcher utan vinst, där tre av matcherna slutade med förlust via avslut och den fjärde i en no contest.

Samtidigt har Dumas under sin UFC-karriär haft upprepade problem med lagen och blev till och med tvungen att dra sig ur en match eftersom han bar fotboja och inte fick tillåtelse att resa.

Hans motståndare är Mickey Gall, som kanske är mest känd för att ha besegrat CM Punk i en av UFC:s mest märkliga matcher.

Precis som Dumas betraktades Gall en gång som en fighter med potential, men sedan slutet av 2021 har han gått fyra matcher och förlorat samtliga.

Sammanlagt har alltså Dumas och Gall gått åtta matcher utan vinst, något som minst sagt ställer stora frågetecken kring varför denna match ens övervägs i världens största MMA-organisation.

Mickey Gall will fight Sedriques Dumas at #UFCVegas121 on September 26th. (first rep. KrazyKev) #UFC #MMA #UFCParamount #UFConParamount #UFC2026 pic.twitter.com/qiyaexE0B4
— Marcel Dorff 🇳🇱🇮🇩 (@BigMarcel24) August 7, 2026

MISSA INTE
Josef Berggren inför proffsdebuten på FCR 31: ”Vill visa fint våld”

Vinnarna som UFC ändå valde bort

Det finns en enkel förklaring till många av UFC:s till synes märkliga beslut.

Det här är trots allt inte Allsvenskan. Det finns ingen tabell där de bästa automatiskt flyttas upp och de sämsta åker ur. UFC säljer matcher.

En populär fighter kan därför vara betydligt mer värdefull än en bättre fighter som ingen bryr sig om. En spektakulär tungviktare kan få fler chanser än en dominant brottare. Den som har en bra relation till organisationen sitter rimligtvis också säkrare än någon som skapar problem bakom kulisserna.

Det är därför inte särskilt svårt att förstå varför Tony Ferguson fick fortsätta förlora UFC-matcher långt efter att karriären hade börjat rasa.

BJ Penn fick på samma sätt en närmast obegripligt lång förlustsvit mot slutet av karriären, men det handlade samtidigt om en tidigare UFC-mästare och en av organisationens största profiler.

Till och med Tai Tuivasa går att förklara.

Australiensaren har nu förlorat sju raka matcher, men UFC har ändå bokat honom mot Robelis Despaigne på UFC 331. Tuivasa är populär och har tidigare tillhört toppen av tungviktsklassen

Man behöver inte hålla med om beslutet, men man kan åtminstone förstå det.

Sedan kommer vi till fighters som Rinat Fakhretdinov.

Den ryska fightern gick sju matcher i UFC och förlorade inte en enda. Kritiken var att han var en effektiv men tråkig fighter.

Hade UFC valt att inte förnya hans kontrakt efter ännu en sömnig domslutsseger hade beslutet därför åtminstone passat in i organisationens gamla logik.

Det var bara det att Fakhretdinov avslutade sin UFC-karriär genom att knocka vår egen Andreas Gustafsson på 54 sekunder. Efter det fick han lämna UFC.

UFC valde att inte erbjuda Fakhretdinov ett nytt kontrakt trots att han lämnat organisationen med 6-0-1 i facit och precis levererat sitt snabbaste avslut under hela UFC-karriären.

Gustafsson däremot fick fortsätta att tävla och hade fortsatt sin karriär om det inte vore för medicinska problem. Självklart handlar det inte om att Gustafsson borde ha fått sparken. Tvärtom.

Det handlar om hur svårt det blir att förstå vilka kriterier UFC faktiskt använder när fighters som Rinat försvinner och namn som Dumas och Gall till synes fortfarande har organisationens förtroende.

Muhammad Mokaev och Martin Buday är ytterligare två exempel på svårbegripliga beslut, även om det finns omständigheter kring Mokaev som gör UFC:s agerande något lättare att förstå.

Tillsammans gick Fakhretdinov, Mokaev och Buday 20-1-1 i UFC. Ingen av dem fick fortsätta när deras respektive kontrakt löpte ut.

UFC behöver inte behålla varje fighter som radar upp vinster, precis som organisationen inte måste släppa någon efter ett par förluster.

UFC väger in underhållningsvärde, popularitet, lönekostnader och allt annat som kommer med att driva världens största MMA-organisation.

Men ju fler av dessa beslut som staplas ovanpå varandra, desto svårare blir det att hitta den röda tråden.

I den här takten skulle det nästan inte förvåna om Movsar Evloev fick lämna UFC samtidigt som Tai Tuivasa bokades för sin nionde chans.

UFC har aldrig varit en organisation som följer någon tydlig mall, men under de senaste åren har deras beslutsfattande blivit allt märkligare.

Kanske är det just det som är UFC:s enda konsekventa regel: ingen verkar riktigt veta vad som krävs för att få stanna.