Jake Paul – en titt i spegeln för alla fans

Fajtens primitiva väsen

Varför gillar vi fajting? Jämfört med andra sporter alltså.

Vi kan snacka om teknisk perfektion, vackra tekniker, högaktad BJJ och annat fint. Fajting är missförstått hos den oförstående omvärlden som inte ser det hårda jobbet bakom, den massiva kunskapsbanken, finessen och de intellektuella kraven på en genomtänkt strategi.

Jag har sysslat med MMA och andra former av kamp i över tjugo år och är fortfarande lika nördigt insnöad på det vackra i fullkontakt. Det är elegant och sofistikerat, om du kan se bortom den hårdhänta ytan.

Men jag minns också vad som hände om slagsmål utbröt på skolgården när jag växte upp. Alla rusade ut för att kolla. Alla. Oavsett inställning. Det finns en primitiv kraft som tar över och styr vår uppmärksamhet mot den skräckblandade fascinationen som om vi körde förbi en bilolycka. Det går inte att låta bli att vrida huvudet.

Utan den effekten hade fajting inte blivit den publiksport det är. Hur väluppfostrade kampkonstnärer vi än är, sugs vi in när det är muck på gång. Vi måste vrida huvudet och se vem som får på käften.

Jake Paul är en nyttig påminnelse om våra primitiva instinkter. Youtubestjärnan hade kunnat raka in pengar lika lätt om han filmade arrangerade bilolyckor med sig själv i förarsätet. Men det finns vissa uppenbara nackdelar med den idén, så valet föll på det tryggare alternativet boxning.

När Paul boxas springer vi ut på skolgården med uppspärrade ögon, för vi kan inte låta bli.